tisdag 24 maj 2011

Rasistisk barnuppfostran

Jag har två söner (10 oh 8 år gamla) som jag uppfostrar att vara rasister och svenska nationalister. När de säger rasistiska saker så uppmuntrar jag dem och säger aldrig att det är fel och jag säger rasistiska saker till dem utan problem om andra folk.

Skolan klagar alltid till mig om att min äldsta son som är 10 beter sig rasistiskt och säger ''hemska'' saker, jag brukar lura dem att jag ska ta tag i det men gör i praktiken ingenting för att ändra på hans beteende.

Nu kanske ni undrar varför jag gör detta? Jo, jag är själv svensk nationalist och rasist och ser ingen anledning att ge mina söner en annan uppfostran än det jag själv fick när jag växte upp, hade varit vidrigt om mina söner blev liberaler och började dejta andra folk, därför måste man lära dem rätt värderingar från början.

Är det några andra här som uppfostrar era barn på så sätt? Rätt eller fel?



Jag har två funderingar.
1. Finns det sånt här folk på riktigt eller är det bara lur?

2. Varför i hela friden kan jag inte låta bli att läsa på Flashback?

1 kommentar:

  1. Näää, det där kan bara vara fejk!

    Oh, måste berätta en motsats!
    Jag är jätteintresserad av att adoptera från Kina och läser väldigt många bloggar och forum om detta (btw, min gamla idrottslärare har adopterat från Kina för några år sedan!). På ett forum hittade jag en tråd där någon frågade om inte barnen blev mobbade för att de såg annorlunda ut. Då skrev en kvinna, som själv inte har några adopterade barn, att hennes granne har en son från Kina, ca 10 år gammal, som är ganska störig. Han skriker ofta och sparkar i väggarna. Detta stör kvinnans yngsta son som försöker sova, så kvinnan går över till grannen och ber grannkvinnan om att be sonen att sluta sparka i väggen.

    -Det säger du bara för att min son är från Kina! vrålar grannen och slänger igen dörren.

    -Är hennes son från Kina? frågar kvinnans lite äldre son.

    -Ja, svarar kvinnan medan de är påväg tillbaka till sin lägenhet.

    -Hur vet hon det? Har han berättat det för henne? frågar sonen.

    Det roliga med det här är alltså att mamman till Kinapojken behandlar honom annorlunda för att han är adopterad och beskyller andra för att också göra det, medan kvinnan som skrev det här har "helt svenska" barn som inte ser skillnad på folk och folk :)

    SvaraRadera