Ursäkta!

Att jag är så dålig på att blogga. Har haft fullt upp på facebook och twitter. Bland annat med att bli sågad och förolämpad för mitt armhålehår.

Rasmus Laursen Sarwien: kill it with fire before it lays eggs

Gå in på eventet mot nätmobbing och för kvinnors (och mäns) rätt att se ut hur de vill: Ta håret tillbaka!

Män bedöms efter kompetens, kvinnor efter utseende

Är detta ett tänkbart tidningsuppslag?

Nej, skulle inte tro det. 

Lady Dahmer har skrivit om det...

Second Opinion och

Hanna Fridén likaså

Detta är alltså hur media (och statsråden själva) väljer att framställa våra kvinnliga ministrar lagom till internationella kvinnodagen. Faktum kvarstår år 2012 att kvinnors utseenden ska bedömas, betygsättas och kritiseras, till och med när det handlar om högt uppsatta politiker. Skulle Freddan, Calle och gänget ställa upp på ett liknande reportage? Högst tveksamt. För mäns kompetens värderas inte i hur de ser ut på samma sätt som kvinnors. 

Bröllop som hundraåring

Åh vad fint!

Individualisera föräldraförsäkringen!

Ser vi på det så blir den mest angelägna lagstiftningen att individualisera föräldraförsäkringen. Då lägger vi grunden till det livslånga föräldraskapet, oavsett kön. Då lägger vi grunden för att barnen får hållbara föräldrarelationer, oavsett kön. Då faller frågan om hur vi ska dela rättvist på sin egen orimlighet. Vi ska inte dela rättvist. Vi ska fortsätta att vara bra föräldrar, oavsett vilket kön vi har och oavsett om vi delar golv och tak och säng eller inte. Hur vi ska lösa det rent praktiskt finns det oändligt många väl fungerande varianter på. För barnen är det föräldrarnas vänskap och samarbetsförmåga som är det viktigaste. Det vet vi och det är den kunskapen som ska genomsyra lagstiftning och regelverk.

Unken föräldrasyn gör att pappor förlorar - Gudrun Schyman i en debattartikel på svt

Lars Vilks och yttrandefrihet

I kväll hade utrikespolitiska föreningen i Karlstad bjudit in Lars Vilks till att hålla en föreläsning om yttrandefrihet. Han väckte många intressanta tankar om var gränsen går för vad man får uttrycka i konsten.

Äggkastning på Vilks avbröt föreläsningen 


DN- Ägg mötte Vilks vid möte i Karlstad


Inte helt oväntat hade några idioter dragit sig dit. Vi satt precis framför dem och fick ägg på oss när de började kasta. De skrek slagord och en av dem ropade judejävel, om det var riktat mot Vilks eller någon annan vet jag ej, men jag antar att han menade Vilks. Helt oacceptabelt beteende. Jag vill gärna veta var det är rätt att attackera folk och kalla dem för judejävlar, och varför är det bättre än att rita en teckning av Muhammed?

Polis och vakter var dock snabbt där och fick ut dem, och efter att det hade lugnat ner sig kom Vilks tillbaka och återupptog föredraget till stora applåder. Personer som dessa visar ju att det finns ett ändamål med att diskutera yttrandefriheten och vikten av den. Synd bara att de med extrema åsikter får så mycket utrymme och uppmärksamhet. Andra med, vad det verkar, kritiska åsikter om Vilks ifrågasatte och lyssnade på hans argument. Ett betydligt mer civiliserat sätt än äggning, även om en person kände sig manad att förolämpa genom att säga att han ritar fult...

Överlag var det som sagt mycket intressanta saker att reflektera över som jag tar med mig.

Ska det var så här?!

Tobias assistans dras in

Läser Aftonbladet så här på morgonen. Och blir förbannad. I mitt jobb inom omsorgen har jag hört många sådana här historier, och varit med om liknande på mina egna arbetsplatser, dock som tur är aldrig så omfattande indragning som hos den här stackars killen. Han kan inte göra något på egen hand och ändå drar Försökringskassan in alla hans assistanstimmar. Var ligger logiken och människovärdet?

Assistans kan betyda hur mycket som helst för en människa med nedsatt psykisk eller fysisk förmåga. Förstås när det gäller basala behov som mat och hygien, men även en enorm betydelse för det sociala livet och förmågan. Tänk själv att inte klara av att gå ut ensam, handla, gå på aktiviteter osv. En assistent är en persons extra hand och är den som ofta gör det möjligt att överhuvudtaget leva ett normalt liv som vi andra tar för givet. 

Nej, jag blir uppgiven ju fler sådana här fall jag läser om. Ska det verkligen vara så här i Sverige?

Lego för tjejer?

Fick en ny favorit, Feministfrequency.com.

Vilka faktorer formar oss människor?

Har egentligen jättemycket jag hade velat skriva. Är inne i en riktig tänkarperiod. Inte grubbel på så sätt, men jag funderar över politik, feminism, kön, utseendefixering och min egen roll och vad det egentligen är som har format mig. Jag läser bloggar som skriver om viktiga saker. Underbara människor som väcker tankar. Nu menar jag inte att de är underbara för att jag håller med om allt de skriver, utan för att de är sig själva, vågar vara det, och uppmärksammar saker som jag tror inte alla reflekterar över lika mycket.

Oavsett om man håller med eller inte, så tror jag det är viktigt för alla individer att vara medveten och fundera över vad t.ex. könsroller, genus och även utseendehetsen i samhället har för effekt på vem vi är som person. Jag kommer nog inte i håg en gång då jag uppriktigt varit nöjd med hur jag ser ut. Jag har för länge sedan gett upp tanken på att bli "snygg" (vad nu det är egentligen), och försöker i stället jobba med mig själv så att jag en dag kan lägga ner utseendefixeringen och uppskatta mina andra egenskaper.

Länkar till bloggar som väcker tankar:

One way communication - Hanna Lemoine bloggar om hennes syn på feminism, jämställdism och genus.

Lady Dahmer - Genusmedveten feminist som beskriver sig själv som "postpatriarkal feministfitta".

Happy Happy Fatgirl - Hanna skriver tänkvärt om utseendehets, fat acceptance och sin vardag.

Nina Ruthström - Bloggar om vardagen som mamma, genus och visar sina otroligt fina foton.

Vill gärna ha tips på fler bloggar! Behöver inte vara om feminism och sånt, men gärna bloggar som har substans och inte bara outfitbilder och inredning för sånt orkar jag inte fylla hjärnan med.

Tankeställare

I bland blir man påmind om hur bra man har det. Visst, vi hade supermycket räkningar i december och får leva på gröt och nudlar i januari. Men vi har ett hem, studerar, extrajobb på gång och framförallt har vi varann jag och Mattias. Dessutom har vi förstås all underbar familj uppe i norr och i Morgongåva, och finaste vännerna man kan hitta. 


Var till Göteborg i veckan, och var på pressbyrån och tänkte jag skulle unna mig lite utländska hundtidningar i julklapp till mig själv. Det är en liten hobby jag har, att köpa sådana när jag är i en större stad där de finns. Men så kollade jag på prislapparna och bestämde mig för att låta bli. De skulle kostat över 200 kronor och nä, det kändes inte värt det. Sen strosade jag vidare genom nordstan och skulle gå till centralstation när jag gick förbi en kvinna som stod och sålde tidningen Faktum, samt en almanacka för samma ändamål. 
Faktum är alltså en tidning som de hemlösa i Göteborg säljer för att få lite inkomst. Jag sa åt henne att jag skulle gå och plocka ut kontanter och komma tillbaka. Undrar om hon trodde mig? Men jag kom i alla fall tillbaka och la de där 200:- på en almanacka och tidningen i stället för svindyra hundtidningar. Stod och pratade med henne ett tag. Sade att man själv tar allt för givet när man har det bra. Hon berättade att hon inte alls hade haft en svår uppväxt, utan vuxit upp i en trygg familj och en bra miljö. Men någonstans hade det ändå blivit fel på vägen och hon hade varit hemlös i flera flera år. Jag vet inte om missbruk var inblandat, jag frågade inga detaljer. I dag hade hon fått en tillfällig lägenhet som hon hoppades få behålla. Hon hade också fått lite bidrag, men behövde fortfarande slantarna från Faktumförsäljningen för att det skulle gå runt. Jag önskade henne lycka till och en god jul innan jag fortsatte mot tåget som skulle ta mig hem, och tänkte på att just det ordet inte är självklart för så många människor. På vägen till stationen dansade jag lite lätt med en dragspelande farbror, och gav honom alla mina småpengar. 


Tänk hur livet kan bli. Det kan hända vem som helst. Att man hamnar fel i livet kan bero på så många saker, sjukdom, missbruk, fel val eller yttre omständigheter. Jag bryr mig inte om varför man hamnat där, utan bara att man får den hjälp man behöver. I mitt Sverige ska det inte finnas folk som sover i trappuppgångar och fryser ihjäl under vintermånaderna. Nej det är inte så jag ser vårt fina land. Än är vi inte där, och som det ser ut nu med utförsäkringar, besparingar och bostadsbrist är vi väl snarare på väg åt andra hållet. Jag har inte råd att köpa tidningar av alla hemlösa i storstäderna, även om jag hade velat. Men alla kan göra lite grann. Skänk en slant till ett nattboende till exempel, om det finns sådana där du bor. 
Eller bara prata med någon av människorna som är hemlösa. Gör inte som de flesta jag såg i Göteborg, titta inte bort. Säg nej tack om du inte kan köpa tidningen, stanna och prata en liten stund. Kanske du lär dig något nytt?


Om du inte bor i Göteborg kan du köpa kalendern här. Om du är i Götet, köp den av någon av försäljarna och bidra till deras lön. Här finns Situation Stockholm, motsvarigheten i huvudstaden. 


Även i Karlstad finns det hemlösa. Stadsmissionen Karlstad verkar för att hjälpa dessa. Du kan bidra genom att t.ex. handla på Gengåvan second hand vars överskott går till bl.a. Stadsmissionen i Karlstad. 

Ett viktigt budskap i jul

Nu ska jag berätta om en familj som var som de flesta andra familjer vid den här tiden på året. De väntade på julafton, hade pyntat huset, slagit in klappar och författat julklappsrim. Barnen drömde om tomten som skulle komma med en säck full av julklappar till dem och föräldrarna mös framför brasan. 

Samma kväll, kvällen innan julaftonsmorgon gick de och lade sig, förväntansfulla inför morgondagen. Det var bara det att de hade gjort sitt största misstag någonsin, och vaknade upp till en helt annan verklighet än den de drömde om. 

Glöm inte ljusen i jul. 

Vårt lags bidrag till SVIKs pepparkakshustävling. Vi tyckte att det var ett viktigt budskap såhär i juletider. Tyvärr vann vi inget, men berörde nog några av de närvarande i alla fall. 

Schäferälskare?

Kan inte tycka att de som sysslar med schäferavel i dag - alltså utställningsschäfrar då - kan kalla sig hundälskare. Schäfrarna ser nog knasiga ut i Sverige, men det är ju ännu värre i USA, som med allt annat är det sjukt extremt. Kolla in den här sidan och se hur schäfern har förändrats över åren, från en stolt, rakryggad och funktionell brukshund till dagens... ja jag vet inte vad man ska kalla de stackarna som går på hasorna?

A superior gsd

Extremism från höger och vänster, Islam och på Nordirland

Karlstads universitet och Folk och försvar anordnade en konferens i dag med temat Våldsbejakande extremism. Man hör ju bara på namnet att det var intressant, med föreläsare som en riksdagsledamot och tidigare medarbetare på Expo, en som arbetar för Exit med avhoppasverksamhet, enhetschefen för justitiedepartementets demokratienhet, och till sist en forskare från Nordirland som arbetat med freds- och kommunikationsprocessen mellan protestanter och katoliker. 


Hela dagen var mycket intressant och nyttig, om extremism ur samhällets synpunkt, regeringens handlingsplan för att motverka våldsbejakande sådan bl.a. Ur ett individperspektiv med exempel från Exits representant. Vilka mekanismer ligger bakom radikaliseringen och hur hjälper man de som vill hoppa av? 


Det som jag fann allra mest intressant var de personliga skildringarna Eamon McCallion gav oss, tillsammans med fakta om konflikten i Nordirland, som pågår än i dag, med fem döda det senaste året. Människor lever fortfarande segregerat med murar, stängsel och enskilda fritidsgårdar och skolor. Det är svårt att förstå att det är på det sättet i moderna västeuropa år 2011. Och det är viktigt att sprida kunskap om även detta, för att motverka radikalisering och att liknande strukturer med segregering byggs upp i andra länder. 

En del av en "fredsmur" i Belfast som separerar katolska och protestantiska områden. (Bildkälla)

Också en "Fredsmur"i Belfast. (Bildkälla)

Mycket intressant som sagt. Nu har jag många funderingar och känner än mer att mitt val av utbildning är rätt. Nu väntar jag på Mattias så blir det handling och tvättstuga. Inte lika kul som resten av dagen... 

Glad Lucia!

Hoppas alla har en bra dag och hade en bra morgon med lite Luciasånger, live eller på TV. Hade tänkt skriva ett inlägg fokuserat på "pojkar kan inte vara Lucia"- debatten, men jag lägger in lite fakta om helgonet Lucia i stället, så man vet vad vi egentligen firar. 

Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som kan kopplas till ett helgon: Sankta Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa och som dog på 300-talet.

Den unga kristna jungfrun Lucia led martyrdöden och som dog efter att ha blivit stucken av ett svärd i halsen. Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade.

Det röda sidenband som Lucia numera har om midjan sägs symbolisera Lucias helgondöd och traditionen med Lucior med ljus i håret, ska för många symbolisera glorian runt Lucias huvud men ska också ha inspirerats av en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i mörka fängelsehålorna men även att sprida ljus i en tid av mörker eftesom det var årets mörkaste natt.

På Sicilien, där helgonet Sankta Lucia föddes, firas en luciatradition där barnen lämnar över mat till helgonet samt till en ”flygande åsna” som hjälper Lucia att ge presenter. Om barnen råkar se henne kommer hon enligt sägnen att kasta aska i deras ögon, så att de blir tillfälligt blinda.

Okej, jag kan inte låta bli. Om vi nu ändå ska vara så "traditionella", och "autentiska", var fasen kommer pepparkaksgubbarna och tomtarna in i bilden? Och så kan ju Lucian i tåget, i stället för att hålla ett ljus i handen, hålla ett par ögon på ett fat och ha ett sår i halsen? Då blir det riktigt enligt legenden. Seriöst fattar jag inte varför inte en pojke kan spela rollen som Lucia? "Traditionellt" spelades ju alla roller av män och kvinnor fick inte spela teater, kanske vi ska tillbaka dit?

Sjukvårdspersonal skyller på kvinnan som blir misshandlad

DN och Aftonbladet skriver i dag om att en tredjedel av personalen på Södersjukhuset i Stockholm anser det vara kvinnans fel om hon blivit misshandlad. Detta har framkommit i en studie som gjorts bland personalen. En tiondel tycker även att det inte är sjukvårdspersonalens ansvar att reda ut vart skadorna kommer från.

Det här känns väldigt problematiskt. Oftast är att uppsöka sjukhuset/akuten långt bort för kvinnor i destruktiva förhållanden. De kanske väntar in i det sista med att fara av rädsla. Många behöver hjälp att ta sig ur sin situation och så finns det sjukvårdspersonal som tycker så här och inte ens frågar henne om skadorna och relationen. Om attityden förändras och personalen blir bättre på att ifrågasätta kanske fler kvinnor kan räddas från skador och till och med att bli dödad av sin partner. Något saknas, kanske redan i utbildningen sjuksköterskor och läkare får? 

Många anser att misshandeln är kvinnans fel


Artikeln i Aftonbladet här. 

Nobels fredspris

(Bild tagen från DN)

Måste erkänna att jag inte är superinsatt i årets fredspristagare, har bara haft koll på Ellen Johnson-Sirleaf sen innan. Men tittar på prisutdelningen nu och känslig som jag är kommer det någon tår när jag hör motiveringarna och tänker på att det är tre otroligt starka kvinnor som får priset i år. Kvinnor som gjort otroligt mycket för sina respektive länder, och för kvinnor i dessa länder samt för människor i stort.

Dn skriver i dag om Tawakul Karman som är historiens yngste fredspristagare, en 32- åring som leder protesterna mot styret i Jemen, det fattigaste landet i mellanöstern, lett av en diktator som röster väcks emot bland annat tack vare Tawakul Karman. Hon trotsar hot och har suttit i fängelse för att öppet ha kämpat för frihet och mänskliga rättigheter.

Årets pris får mig att känna hopp.

– Revolutionens röst har gjort att al-Qaida och terroristerna har tystnat. Det här är inte en arabisk vår, det är världens vår, sade Karman och slog fast att upproret i Jemen inte kommer att tystna.

Jubel mötte Jemens unga frihetskämpe - DN i dag. 

Rädda barns liv i jul med Unicef

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Preventivmedel för män kommer aldrig bli ett faktum

I dag skriver DN om att det redan finns preventivmedel för män, som p- stav och en p- gel som hämmar produktionen av spermier. Inget läkemedelsbolag finns dock som vill producera dessa och börja sälja.

Varför har det alltid varit "några år bort" fastän möjligheten redan finns?

Jag tror svaret är enkelt, biverkningarna som vi kvinnor alltid stått ut med, ja de anses ovärda för männen. Det säger till och med forskaren i artikeln. Preventivmedel för män förväntas vara biverkningsfria då nyttan med dem är indirekt i och med att det inte är de som blir gravida. Som vanligt så ska ansvaret ligga på kvinnan när det gäller sådana här saker. Hormoner vill man så klart undvika i största möjliga mån, men samtidigt ska kvinnor utsättas för risker för blodproppar, viktuppgång, nedstämdhet, minskad sexlust och andra vanliga biverkningar. I dagens moderna tider där pappan ses och ska ses som en del i föräldraskapet både när barnet skapas och när det växer upp. Hyckleri? 

När socialismskräcken går för långt.

US and As värsta mardröm.

Leonels guldkorn - Fox: "Nya mupparna sprider vänsterpropaganda"

Mupparnas teater hotas av en oljemagnat som vill borra efter olja, och mupparna reagerar och försöker rädda sitt favoritställe. Nu beskylls de för hjärntvättning av barn. 

”Det är den mest uppenbara formen av hjärntvättning. Jag önskar bara att vänstern kunde lämna små barn i fred. Varför måste det finnas ett politiskt budskap? Jag trodde att mupparna handlade om att dela med sig och att vara snälla mot varandra, men genom åren har de blivit allt mer vänstervridna.”

Ah well. 

Renrakat?

Läser på ett forum om en kvinna som slutat raka sig mellan benen efter hon fått barn. Hon tycker inte att det är viktigt längre helt enkelt, och så vill hon inte att hennes barn ska få bilden att det är normalt att vara slät som en barnrumpa överallt fast man är vuxen. Jag tycker det låter förnuftigt. Många håller med henne, men såklart kommer ju kommentarer som denna:

Farbror6

Visa endast

Idag 08:41

#6

Tyvärr verkar det som en hel del tjejer börjar skita i hur dom ser ut! Att försöka attrahera sin man kommer i andra hand. För ditt förhållandes skull så vill jag tipsa om att börja se till ditt utseende.

Om min man skulle dumpa mig pga om jag har en buske eller ej, ja då kanske det ligger något annat bakom. Dessutom undrar jag hur mycket press en kille har på sig att "försöka attrahera" sin partner? Ja visst är det bra att vara ren och fräsch och visa att man tycker om varandra, men vad sjutton har behåring med saken att göra, egentligen? Såg en svartvit film för nån vecka sedan, den handlade tom om en kvinna som blev gravid utan att vara gift, och bodde på ett mödrahem och fick en massa skit. Men till slut kom karln dit och ville gifta sig med henne och ta ansvar för sina barn. Jaja det har inte med saken att göra, men det var en positiv överraskning att en film från 50- talet uppvisade så pass "moderna" värderingar.

Hur som helst så var det några scener där kvinnorna låg och solade i bikini, och gissa vad? De hade inte rakat sig under armarna! Säkerligen inte mellan benen heller. Och då ändå på en tid där det var ett ideal att vara "kvinnlig" med vackra kurvor och fina kläder och frisyrer. Men ingen klagade på hår på kroppen! Var blev det fel?

Alla får givetvis göra som de vill, men att tycka att det är "äckligt" och "vidrigt" med naturlig behåring, ja då är det något som har gått snett.

Naturligt? (Bildkälla)

Onaturligt?Bildkälla

Killing us softly

Jag funderar mycket på det här med ideal och bilden som media sänder ut om hur vi ska se ut och vara. Främst kvinnor förstås, men det drabbar ju även männen att bli bombarderade med sjuka ideal. Dels har de pressen på "manlighet" över sig, och dels får både kvinnor och män en skev bild av kön och könsroller.
Jag tänker mycket på hur jag själv har påverkats, och har kommit till insikt vad gäller en hel del. Jag tycker att det är dags att slå hål på myten om den perfekta kvinnan, för hon finns inte! Inte någonstans. Inte ens de mest perfekta får vara oretuscherade i tidningar och annan media. Vi luras att eftertrakta ett ideal som är helt omöjligt att uppnå. Och framför allt luras vi att tro att det är vårt utseende som har störst betydelse, vår vikt, vår perfekta hy och våra kläder.

DN skriver i dag om amerikanska forskare som tycker att retuscheringen har gått för långt och de har forskat om den inverkan alla retuscherade bilder egentligen påverkar människor. De vill införa en märkning av restuscherat materia. 

”Omöjligt smala, långa och rynk- och fläckfria modeller hamnar rutinmässigt på reklamskyltar, tidningsomslag och i annonser. Det ohämmade användandet av dessa orealistiska och mycket idealiserade bilder har kunnat kopplas till ätstörningar och missnöje med egna kroppen bland män, kvinnor och barn”
 Artikeln finns att läsa här. 

För den som är ytterligare intresserad är denna film verkligen att rekommendera. Forskaren Jean Kilborne berättar om annonsering och massmedias bild av kvinnan, utifrån material hon har samlat på sig sedan 1970- talet. Skrämmande att se svart på vitt och lite av en Aha- upplevelse för mig. Första delen har ni här.