Läser på ett forum om en kvinna som
slutat raka sig mellan benen efter hon fått barn. Hon tycker inte att det är viktigt längre helt enkelt, och så vill hon inte att hennes barn ska få bilden att det är normalt att vara slät som en barnrumpa överallt fast man är vuxen. Jag tycker det låter förnuftigt. Många håller med henne, men såklart kommer ju kommentarer som denna:
Tyvärr verkar det som en hel del tjejer börjar skita i hur dom ser ut! Att försöka attrahera sin man kommer i andra hand. För ditt förhållandes skull så vill jag tipsa om att börja se till ditt utseende.
Om min man skulle dumpa mig pga om jag har en buske eller ej, ja då kanske det ligger något annat bakom. Dessutom undrar jag hur mycket press en kille har på sig att "försöka attrahera" sin partner? Ja visst är det bra att vara ren och fräsch och visa att man tycker om varandra, men vad sjutton har behåring med saken att göra, egentligen? Såg en svartvit film för nån vecka sedan, den handlade tom om en kvinna som blev gravid utan att vara gift, och bodde på ett mödrahem och fick en massa skit. Men till slut kom karln dit och ville gifta sig med henne och ta ansvar för sina barn. Jaja det har inte med saken att göra, men det var en positiv överraskning att en film från 50- talet uppvisade så pass "moderna" värderingar.
Hur som helst så var det några scener där kvinnorna låg och solade i bikini, och gissa vad? De hade inte rakat sig under armarna! Säkerligen inte mellan benen heller. Och då ändå på en tid där det var ett ideal att vara "kvinnlig" med vackra kurvor och fina kläder och frisyrer. Men ingen klagade på hår på kroppen!
Var blev det fel?
Alla får givetvis göra som de vill, men att tycka att det är "äckligt" och "vidrigt" med naturlig behåring, ja då är det något som har gått snett.