onsdag 30 mars 2011

Svinifluensavaccin och rädslor

Alltså. Jag hade det på känn. När jag stod där på vårdcentralen i mina blåa och vita praktikkläder och väntade på att få bli injicerad med vaccinet som skulle rädda oss alla. Om jag inte tog det skulle jag ju kunna ta död på horder av gamla och sjuka, föra smittan vidare som värsta livsfaran. Så klart jag tog det. Och var rädd. Visserligen är jag ju rädd för allt. Hade nog vart lika rädd om jag inte vaccinerat mig. Men ändå.

Nu kan vi läsa sånt här:

Stärkt samband mellan pandemrix och narkolepsi i DN

"Vaccinskandalen" i Aftonbladet, 14-åriga André har fått sitt liv förstört

Osv osv i valfri media. Det kändes ju som rätt hastigt och lustigt. Tidsrymden mellan start av svinfluensa - färdigt vaccin - massvaccinering var ju inte särskilt stort.
Visserligen vet man ju aldrig hur många som skulle dött av influensan om man inte vaccinerat men efter vad jag läst har väl forskare kommit fram till att den inte var så mycket värre än de "vanliga" influensor som kommer varje år. I stället fick en massa barn och ungdomar narkolesi och får leva med detta svåra handikapp resten av livet...

Ack, eftertankens kranka blekhet.

1 kommentar:

  1. Ja tack och lov så vacc. vi oss inte, Inte barnen heller . Det är man ju glad för idag..phu.
    Men fy vilken vånda, kändes ändå som man gick på helspänn hela förra vintern. Men vi klarade oss, Hade en kompis som fick baconfebern (svinflunssan) när hon var gravid som ändå räknades till riskgrupperna men det gick hur bra som hellst. Tro hur mkt läkemedelsbolagen gick i vinst på våran rädsla, Var den befogad eller uppiskad av industin?

    SvaraRadera