torsdag 4 augusti 2011

Hundföraktet börjar gå för långt

Har tänkt mycket på den agg som tycks finnas mot hundar i allmänhet här i Sverige. Man får inte ha med hundar nånstans, man måste ha stenkoll på sin hund, och många är rädda och allergiska. Det pratas hela tiden om förbud för vissa raser och bostadsföreningar har redan på många håll förbjudit specifika hundraser, t.ex. American staffordshire och american pit bull terrier.

Jag tycker det är hemskt tråkigt att det är så här. I andra länder som jag varit till har synen på hundar varit helt annan. Visserligen är kanske inte djurskydd lika bra och hundar är kanske lite mer slit- och släng på vissa håll i världen men jag har mestadels positiva upplevelser av hundar i andra länder. Nu pratar jag så klart om hundar med ägare och inte gathundar. Men tom gathundarna i Rumänien var mer accepterade och gjorde inte mycket väsen av sig, även om de har ett stort problem med sådana.
I Frankrike var det hundar i flera butiker. De låg nånstans och sov, kanske viftade lite på svansen men brydde sig inte nämnvärt om kunderna. Samma sak på Kanarieöarna. Många hade hundarna lösa men de följde med sina ägare utan problem. Där var de flesta ute på nätterna, antagligen pga värmen. Jag blev t.o.m kompis med en amstaff som var vakthund på en bilfirma. Gick förbi där varje dag och sa några ord till den och den var jätteglad och tröck upp kroppen mot staketet för att bli kliad. Skulle dock aldrig gått in dit, haha!
I en restaurang/bar vi var till låg det en stor schäfer och sov precis vid ingången. Inte heller den brydde sig om bargästerna, och de verkade inte bry sig om hunden heller. Ingen vad jag såg vände i dörren.

Då kan man ju fundera på om hundhållningen där i många fall är mer avslappnad? Hundarna får vara hundar och hänga med på det mesta, men verkar inte bli ramaskri när någon har en lös hund direkt. Visserligen kan man ju fundera på andra aspekter, det är ju vanligare att kastrera sina hundar på kontinenten, kanske inte lika mycket hormoner i omlopp? Eller så är ägarna mer avslappnade för att de inte bryr sig om hundarna på samma sätt som vi i många fall? Hundarna kanske är mer familjemedlemmar och "bebisar" i Sverige?
Ja, många frågor, men tycker att det är intressant att jämföra.

Vad tror ni? Är vi för hysteriska när det gäller hundar i Sverige? 


Vill absolut inte att Sverige ska gå mot Danmarks sätt att förhålla sig till hundar. De har förbjudit ett antal raser i landet, och danska bostadsföreningar förbjuder ännu fler i sina fastigheter. Läs artikel i Aftonbladet här.
Men det konstiga är valet av raser som bostadsföreningen lagt till. Notera nr 24 t.ex. Bedlington terrier?! Och Engelsk bulldogg?! Vem är det som avgör vilka hundar som är "farliga" egentligen?

Farlig hund?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar