I bland blir man påmind om hur bra man har det. Visst, vi hade supermycket räkningar i december och får leva på gröt och nudlar i januari. Men vi har ett hem, studerar, extrajobb på gång och framförallt har vi varann jag och Mattias. Dessutom har vi förstås all underbar familj uppe i norr och i Morgongåva, och finaste vännerna man kan hitta.
Var till Göteborg i veckan, och var på pressbyrån och tänkte jag skulle unna mig lite utländska hundtidningar i julklapp till mig själv. Det är en liten hobby jag har, att köpa sådana när jag är i en större stad där de finns. Men så kollade jag på prislapparna och bestämde mig för att låta bli. De skulle kostat över 200 kronor och nä, det kändes inte värt det. Sen strosade jag vidare genom nordstan och skulle gå till centralstation när jag gick förbi en kvinna som stod och sålde tidningen Faktum, samt en almanacka för samma ändamål.
Faktum är alltså en tidning som de hemlösa i Göteborg säljer för att få lite inkomst. Jag sa åt henne att jag skulle gå och plocka ut kontanter och komma tillbaka. Undrar om hon trodde mig? Men jag kom i alla fall tillbaka och la de där 200:- på en almanacka och tidningen i stället för svindyra hundtidningar. Stod och pratade med henne ett tag. Sade att man själv tar allt för givet när man har det bra. Hon berättade att hon inte alls hade haft en svår uppväxt, utan vuxit upp i en trygg familj och en bra miljö. Men någonstans hade det ändå blivit fel på vägen och hon hade varit hemlös i flera flera år. Jag vet inte om missbruk var inblandat, jag frågade inga detaljer. I dag hade hon fått en tillfällig lägenhet som hon hoppades få behålla. Hon hade också fått lite bidrag, men behövde fortfarande slantarna från Faktumförsäljningen för att det skulle gå runt. Jag önskade henne lycka till och en god jul innan jag fortsatte mot tåget som skulle ta mig hem, och tänkte på att just det ordet inte är självklart för så många människor. På vägen till stationen dansade jag lite lätt med en dragspelande farbror, och gav honom alla mina småpengar.
Tänk hur livet kan bli. Det kan hända vem som helst. Att man hamnar fel i livet kan bero på så många saker, sjukdom, missbruk, fel val eller yttre omständigheter. Jag bryr mig inte om varför man hamnat där, utan bara att man får den hjälp man behöver. I mitt Sverige ska det inte finnas folk som sover i trappuppgångar och fryser ihjäl under vintermånaderna. Nej det är inte så jag ser vårt fina land. Än är vi inte där, och som det ser ut nu med utförsäkringar, besparingar och bostadsbrist är vi väl snarare på väg åt andra hållet. Jag har inte råd att köpa tidningar av alla hemlösa i storstäderna, även om jag hade velat. Men alla kan göra lite grann. Skänk en slant till ett nattboende till exempel, om det finns sådana där du bor.
Eller bara prata med någon av människorna som är hemlösa. Gör inte som de flesta jag såg i Göteborg, titta inte bort. Säg nej tack om du inte kan köpa tidningen, stanna och prata en liten stund. Kanske du lär dig något nytt?
Om du inte bor i Göteborg kan du köpa kalendern här. Om du är i Götet, köp den av någon av försäljarna och bidra till deras lön. Här finns Situation Stockholm, motsvarigheten i huvudstaden.
Även i Karlstad finns det hemlösa. Stadsmissionen Karlstad verkar för att hjälpa dessa. Du kan bidra genom att t.ex. handla på Gengåvan second hand vars överskott går till bl.a. Stadsmissionen i Karlstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar